Till Expert.
Bantning episod 381.
LiLove är så jävla sweet. VARJE gång jag bantar säger hon "Den här gången tror jag på dig".
Ja nån gång kanske jag kommer klara det
MC Fest för sista slanten
På Mc-festen var:
20% svartklädda med långt hår.
30% svenniga 18-åringar
35% coola på högstadiet- snubbarna, nu nedgångna.
15% Jag & co.
J svärmade för Darla. Han vägrar inse att hon inte är särskilt sugen. Värre än värsta tjejen. Drack billig öl o dansade till rock som var bra när det begav sig (läs 2001). Jag gjorde anspråk på en förlovad man. Hade jag legat i lite hade jag säkert kunnat slängt han över axeln o gått hem. Jag träffade även på en gammal mellanstadie/högstadie kärlek...
Jag: Åh jag måste bara säga att jag var så kär i dig när jag var liten....
Han: Haha. Jaha.
Jag: vadå, du vet ju vem jag är!
Han: Ja, jag var kär i dig med.
Jag: Men va! Varför gjorde du inget...
Han: Nä, jag var cool på den tiden vet du.
Darla bajsade bakom en bil, o visade stolt upp både korven o könet. Sen tyckte hon vi skulle suga av ett gammalt ligg till henne. Jag satte dock stopp för det med motivationen "nä för fan Darla, vi kommer ju bli stans horer", vilket hon sedan förde vidare till snubben i fråga.
Efter tillräcklig dos av uppmärksamhet tacka ajg för mig o vinglade hem.
.
Ni...
MC Fest Pullan!
Jag ska ut o slira i kväll. Pappas kompis sponsrar med en flarra vin. Darla jag, J och en snubbe som jag jämt är blockad av ska dra en runda till Mc-fest. Mer alternativt än så blir det inte i hometown. Förra gången jag var där bonda jag med LiLoves brolla, blev snorfull, gick hem, somna, vakna upp, gick på toa, fick ångest av inte denna värld, lade mig naken utanför toaletten, hyperventilera o svettades som en gris. Jag trodde min sista stund var kommen. Det var den inte. I kväll satsar jag på nått extra ordinärt.
Jag har som vanligt inga trosor eller strumpbyxor, så nu ska jag ställa mig o tvätta för hand. Sen ska jag raka ben, armhåla, o lite kön.
Allra först ska jag hälla upp ett glas rött.
Snusk, I need.
Käre Gud, jag är inte sugen på att bli nunna. Kan du inte hitta mig ett ligg?
SnusksnuskSnusksnuskSnusksnuskSnusksnuskSnusksnuskSnusksnuskSnusksnuskSnusksnusk
Dödsmetal suger pungen
Jag pratar ganska mycket för mig själv när jag är ensam. Jag kom på det alldeles nyss. Ofta säger jag saker som jag ska säga till nån. Ofta säger jag om samma mening flera gånger. Typ nyss sa jag
"Tack Johan för dödsångesten du gav mig" Han skickade den här. Jag kollade bara i två minuter innan jag fick välkomna dödsångesten. Jag brukar inte bli rädd för skräckfilmer men faktist var det jävligt skäbbish. .O vad gäller låten.... GE UPP JOHAN. DET SUGER HÄNGPUNG! ACCEPTERA JAG GILLAR INTE SÅN MUSIK!
Dygnsrytm?
I dag vaknade jag klockan 21.00. Det var igentligen ett medvetet val. Dagar av plikter är liksom ingen ide att tro jag pallar. Mitt psyke kastar in handuken på en gång. Pappa kramade mig och undrade vad vi skulle göra med mig. Jag vet inte sa jag.
Jag skulle lika gärna kunna vara här i den här bunkern i pappas hus i resten av mitt liv och göra absolut inget alls. Jag har inte en ända vän i den här staden och gör INGET på dagarna, men jag skulle inte kunna bry mig mindre. Är det normalt? Tänk om lusten att göra något aldrig kommer tillbaka igen. Asså jag kan inte ens säga att jag mår dåligt längre, jag känner mest inget alls.
Det kommer bli en lång natt. Kanske skulle dra i mig ett par Atarax.
?
Vad är dealen med att föredra vaniljglass? Samma personer gillar även lättsaltade chips. Jag fattar inte.
Mina musiker
99% av alla män jag möter är musiker. Statistiken talar emot att musiker är det rätta receptet för mig. Teorin jag har att musiker är känslomässigt handikappade och spelar musik för att få ut sina känslor stämmer ruskigt bra på de jag träffat, men ändå förälskar jag mig i musiker på löpande band.
Jag kan bara inte låta dessa känslostympade, missförstådda, arga, lätt psykopatiska, karismatiska män vara. Min skylt med "öppet hus för störda musiker" har visat sig vara effektivtare än väntat.
Guh va dessa män har stukat min mentala hälsa många gånger.
Nu kör vi steget längre. Darla håller nu på att fixa ihop mig med en man som har lite ADHD. Det är den nivån vi är nere på nu. Funkar inte det blir det att börja dejta några hjärndöda på sjukan. Funkar inte det blir det att gräva upp nått gammalt lik. Eller så kanske pappdocka inte är så pjåkig idé.
.
Go tjej
P: Men asså är du intresserad av han?
Darla: Nä ush. Det är jag INTE. Det är nått med hans panna jag stör mig på.
P: Okej, men han är intresserad av dig, det märks.
Darla: tror du det?
P: Ja. vad gör du om han skulle ba "jag är intresserad av dig".
Darla: Nä då skulle jag väl göra som vanligt?
P: Vadå ljuga?
Darla: ja. Jag skulle väl säga vad kul, o vad bra att vi ska träffas i morgon då.
P: haha, jaha o om han försöker kyssa dig kör du på då med?
Darla: nä fan jag blir så äcklad om jag kysser nån jag inte gillar.
P: okej men du låtsas asså att du gillar han om han skulle säga nått?
Darla: Ja, jag får väl köra på tills han dra. Han åker ju ändå iväg på Onsdag.
Man är väl ingen jävla börda för samhället, pöh!!!
Jag ska jobba i morgon = första grejen jag gör på sex månader. O jag kommer inte va nån mr nobody inte, jag kommer vara viktig som fan. Va viktig som fan gillar jag, men det betyder också att man har ett ansvar, o det är ju inte lika kul. Eller asså kul o kul men jag är ju fan helt manisk när det kommer till att göra rätt.
Nu ska jag upp om 2 timmar.

