Snattarn....

Det snöar ute.  Jag har ff och dricker rödvin i ensamheten. Pappa är borta i två veckor. Två veckor är lång tid, särskilt med tanke på att jag omyndighetsförklarat mig själv inofficiellt. Min brors fru har gjort en lista på saker jag ska fylla mina dagar med. Mitt enda kriterie var att det inte fick vara saker som tvinga mig lämna huset, så nu sitter en lista på ett skitstort papper med saker jag ska göra hemma och bocka för innan far kommer tillbaka.

I dag har jag suttit och försökt komponera ett brev till Snattarn. LiLove skulle ha lagt in sitt veto för att stoppa det om hon vetat om det. Jag är inte säker på att jag vet exakt varför jag skriver det, mest av två anledningar:

1. Det är ett led i min "sluta trycka undan alla jobbiga känslor tills de svämmer över o blir ohanterbara" terapi.

2. Slår jag mig på knät slutar det gör ont på armbågen (läs, fokuserar jag på Snattarn, tänker jag inte lika mycket på Debban Snubben)

Utdrag:

"Är det inte konstigt? Att varje gång jag känner mig låg så är det dig jag tänker på? Eller så kanske det inte alls är särskilt konstigt eftersom jag tenderar att bli destruktiv när jag inte mår bra. Du är som alkohol ungefär. Man vet att det inte är bra att dricka själv en måndageftermiddag, men när man väl gör det känns det så bra. Det är först efteråt man fattar hur dåligt det är för en. Jag hamnar i någon slags låtsasvärld när jag är med dig. Det var därför det var så skönt att åka ner till dig i Malmö. Jag visste hela tiden att det ALDRIG skulle kunna bli något mellan oss, men ändå var det bara så skönt o bra när jag var där. Som en låtsasvärld jag kunde fly till…som alkohol."



 


Kommentarer
Postat av: Johan

Rödtjut, Usch, det kommer jag aldrig att dricka igen, i så fall måste jag redan vara bra berusad. Kul att du börjat skriva lite igen.

2006-11-14 @ 01:13:32
Postat av: P

Johan: Det handlar bara om en tidsfråga. Du behöver bara må tillräckligt dåligt. puss


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback