utan kontakt med omvärlden.

Jag kan inte prata i telefon. Första veckan var inte ens mobilen på. Jag  ville inte veta om Debban Snubben svarat/försökt få tag på mig. Skulle han ha ringt skulle jag inte kunnat säga nej. Hade han inte ringt skulle det kännats piss. Nu är han på turne och telefonen är på men jag kan inte prata med någon. Tanken på att umgänga med nån är ett skämt.

Jag vet inte om jag bara är nojig eller om det är såsom jag känner mig. Jag ärså jävla fel. Jag känner mig missförståd, missanpassad, ounsam, egoistisk och allmänt dum. Dessutom känns det som att ingen förstår. Som att jag är mitt i alltihoppa ensam.  Därför pratar jag inte med nån. Jag mår bara dåligt av att lägga på telefon o känna mig fel, ego,missförståd. Därför träffar jag inte nån.Jag blir bara rädd att jag förstör vänskaper om jag pratar. Jag vet inte ens vad jag skulle prata om.

Det är igentligen bara Darla (hon som sa att hon haft analsex sen det blev lagligt 1994)(ja nu får hon ett nytt nickname) jag pratar med. Hon är uppe mitt i det också och vi liksom delar en tragisk vardag tillsammans. Talar i timmar med varandra. pushar varandra, peppar varandra, driver med varandra men framför allt ältar fram o tillbaka. Jag känner mig inte som en dålig vän o jag känner mig inte som en börda eftersom vi behöver det lika mycket båda två.

Jag tror det är tur att hon är så nära. Att hon går igenom samma sak. Att vi har varandra.

Kommentarer
Postat av: Pang

KRAM


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback