helgvisit i hometown

Nä inget medelande eller sms eller samtal. På gränsen till förvånad. Jag är typ imponerad över hur bra jag tar det här. Förmodligen för jag satte stopp för det = mitt ego fick sig inte lika stor törn. Asså det är klart det känns surt. Men dejta en kille som har erkända extrema kotrollbehov (sen barnsben) och det ger sig sånna grova utryck redan efter typ andra, tredje, fjärde och femte dejten.....en snubbe vars varje ord är en handling i att få kontroll, och överläge. Nähä, den gubben går inte hem längre.

I dag har jag suttit hos min bror och hans fru. Ofta brukar jag tycka att hon trycker ner mig, men i dag sa hon ett o annat som jag faktist ska ta till mig. Tillexempel ska jag fixa en psykolog så jag kan sluta med mina pillz nån gång. Jag har inte mått så här bra på 11 år....men frågan är vad som händer utan pillzen.
 Sen ska jag typ fundera på vad jag vill bli. Jag ska också säga en greja till min far så inte han oroar sig så mycket. För det gör han tydligen och jag kan fixa mycket av det ganska lätt. Tydligen oroar han sig också över hur jag mår, det säger han inte till mig dock. Det ska jag också försöka dämpa. Jag fläkte ut mig för min brors fru bara så där, var nästan nära att lipa. Fi fan, skrapar man lite på ytan. UGH!

Jag är så sjukt peppad att ta tag i mitt liv.

Försökte stämma min gittarr nyss men jag suger balle, kan inte. Jag ska bli skitbra på gittarr tänkte jag, o så ska jag göra låtar man gråter blod av. Jag är typ helt säker jag kan det.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback