Duktig

Jag har vart så duktig i dag. Ringde psyko o ba "tjabba, P här, nu brinner det i knutarna. Kan ni hjölpa mig månne? ". "Det vet du, jag fixar biffen, ringer dig senare" sa han. Väntar nu på att han ska ringa mig o säga "Vet du vad, vi har en tid i morgon. Skulle det fungera?" O så skulle jag bli all happy.

Det tar inte slut där. Jag har vart i skolan också. Efter 15 minuter funderade jag på hur jag på smidigast sätt skulle kunna ta mig därifrån, men på nätt sätt lyckades jag stanna.

Jag är sjukt orolig i hela kroppen, tror jag ska ta mig ett glas vitt.


gråt gråt gråt gråt

Dagen so far.

*free frulle
*gråt på frullen
*snack med ragga på t-banan (empati?)
*gråt på väg hem från t-banan.

Jag överväger honestly att snacka med dady. Om han inte hade hjärtproblem skulle jag inte ens fundera på det. Nu har han det o det gör saken problematisk. Jag behöver en vuxen att prata med, o tyvärr är min mamma superdöd. Det håller på att gå käpprätt åt helvete o jag är uppriktigt rädd.


Fucken till livet

I dag lyssnar jag på Jeniferever-From Across The Sea, det är en bra låt att va olycklig till.

Vet ni vad som slagit mig ikväll. Att jag är rädd för att det är för sent. Att allt ska vara för sent. För sent för att ordna upp det, för att bli frisk, för att trivs, för att bli lycklig, för att känna motivation, för att bli lugn. Det känns som att så mycket i mitt liv redan är sabbat & att år som jag inte kan få tillbaka är förlorade för jag inte mått bra o inte heller tagit tag i det. Jag vet inte vart jag ska börja ens för att få ordning på det.

Dagens ord jag lärt mig stava: ikväll istället för i kväll.

Happy days?

Könstigt. I dag när jag prata med LiLove i telefon så ba "men shit man, vi drar till London i vår då o lever the fucking goda livet". Efter lite sömn hånar jag mina nästan positiva tankar? Jag vill inte ens va med nu här.

Jag vill bara ha min psykolog nu. Asså jag BEHÖVER han/hon. Gode gud, snälla inte en psykolog till som undrar om 25åriga P hänger på Lunarstorm. Inte lungt.

Kul, det är ju gelg

Så dessutom tror jag att min oro är tillbaka med bravur. Asså i wish att jag åtminstone oroade mig för att typ jag skulle få cancer eller nått (eftersom jag med största sannolikhet kommer få det innan 35), men nej jag får en klump i magen när jag tänker på at det är fredag, och jag inte kommer göra ett smack. Att det är fredag, och fredagarna är som måndagarna. Inget gör den andra dagen olik. 


Ja o det är som samma dag som i går

Nu berättade jag för LiLove vad jag gjorde i går. Det var skönt på något sätt, dessutom hade jag inget val för det hade märkts i vilket fall. Jag ska inte göra så i dag.

Jag blev asbesviken när jag vakna i dag o klockan bara var  2. När jag var riktigt go sov jag till fem för att sedan börja supa. De dagarna var ju mer fine. Nu vill jag inte ens bli straffknullad. Nu ska jag dra till psykologen, jag är lite nervös att jag kommer lipa i receptionen när jag ska fråga hur lång tid det tar innan man får gå för första gången.

Dagens ända Yes är att jag gått ner 2 kilo typ nu.

åhh...tänk...va

..Cool om jag skulle vakna i morgon, vara 13 år, ha en frisk mamma, ett helt okej psyke, vara oskuld, aldrig fått hjärtat krossat och trott att jag skulle erövra världen.

eller skulle alternativet va att inte vakna alls.


Psyk nästa

Psykologen är ringd, en tid är straxt bokad. Han var go och jag fick faderskänsla för honom. Det är fan inte sexigt att se sanningen i vitögat. Att säga att man hamnar med män som är dåliga för en  och har en tendens att ta till dricka när man mår dåligt känns inte lungt. Hey, han tyckte i alle fall att jag behövde snacka med nån o då har jag ändå en del ess kvar i skjortärmen.

Nu ska jag sitta hos den jävla psykologen tills jag är klar! Once and for all!

Skit ska skit ha åt helvete med allt.

Jag kommer ingenstans. Jag vet inte ens om jag har fattat allt rätt.  jag har skrivit kanske 1/8 .  Jag ska bli färdig i dag. Jag måste.

Vet ni vad jag vill mest av allt just nu? Att nån, gärna gud själv kommer och berättar för mig vad det är jag behöver göra för att det ska bli bra. Jag börjar glida in på nunnetankarna igen. Det verkar inte som det här livet funkar i alla fall, så det kanske är värt ett försök. Fan, balle, kuk. Jag trodde verkligen jag var på väg att få struktur på mitt liv. För typ första gången sen typ tio år eller ever .Icke...Jag vet det kanske bara är en dimp. JAG VILL HA MINA DESPO PILLER NU!

Nä fan, i morgon ska jag ta mig samman. är jag inte happy i morgon ska jag fan tvinga mig. Jag ska le så det gör jävla ont i kinderna jag ska skratta så jag får en rutmage och går ner 10 kilo. Är jag inte glad då. Då är det bara att kasta in handuka


Tack gud för vinet du skänkte!

Så, nu har jag korkat upp vinet. Första klunken är tagen och ett lugn börjar redan infinna sig. Tack jesus och gud och alla högre makter för alkoholen, den bästa trösten ever.

Om jag skulle veta vad det är som inte känns bra, då skulle jag ju kunna ta itu med det.....men nu nä....det är bara en kall känsla i bröstet. O så tänker jag att det kanske är så här människor går omkring o mår, o tycker det är all fine. Om det är så fattar jag inte hur folk orkar. Jag önskar att det fanns en skala för hur man ska må. Tänk om det normala är typ 5 och jag är en 5,5 då är det kanske bara att gilla läget. Asså då borde jag ju va jävligt tacksam. Fast då ju frågan varför inte jag kan gå omkring o va en femma o va nöjd när alla andra är det. Min fråga är igentligen kortfattat; ÄR DET HÄR ALLT?

En annan sak jag inte fattar o som gör mig lite nervös är krulls otur med killar. Det är en sak att jag inte har nån vidare tur. Visst jag kanske är het o rätt funny om det ska va så, men jag är ju lite störd. Krull däremot är både rolig, snygg, smart, uppstyrd och normal. Inte går det bättre för henne för det inte. Det är nästan ett större mysterium än meningen med livet.

Adjö Stad X

Krull säger att allt är stad X fel. Asså när jag gör nått ogenomtänkt.  Det känns aaasbjobbigf att flytta härifrån, jag ääälskar den stad av en anledning som ingen utom jag i hela vår klass fattade. Jag och Stad X har ett lite hemligt sammförstånd typ tror ja. Men  det är nog bra att jag ska flytta, göra lite av en nystart.

Av de 1,5 år jag bott här mådde jag bra kanske  3 månader.  Som krull sa "du knaprade piller bara för du inte hade bättre för dig". Det är sant. Kände jag mig lite deppig, ja då tog ett mirakelpiller o allt kändes fine.Tur att de tog slut. Amerikanska läkare är ju goa. Det lite ångestframkallande jag gjorde i dag blir slutet på en helvetes period.

Tack satan för vår tid tillsammans. Vi hörs aldrig mer.

Ångest Ångest Ångest


Det började redan i morse. Känslan av oro i hela kroppen. Oro som man inte kan härleda till något.  Sedan har den växt hela dagen. Har gått omkring o bärt en tung sten i hjärtat mest hela dagen. Har ringt till LiLove o lipat två gånger i dag. Jag blir så satans rädd när jag får ångest, för jag tror alltid att det är depressionen som är på väg tillbaka. Labiliteten de senaste dagarna kan bero på att jag inte ätit min piller som jag borde på ett bra tag. Fan jag måste skärpa mig. LiLove tror att det kan va att hela historien  med KK som påverkar mig mer än jag tror. Jag har ärligt inte en aning. Sånna här dagar  vill jag bara sova bort. Jag får sån ångest att jag inte vet vart jag ska göra med mig själv. Det ända bra med att må dåligt är att man skriver bra texter så det ska jag göra nu. Folk ska gråta blod när jag sjunger.

Ja, pillrena är med mig.

Jag kör fortfarande med mina goa piller. För en månad sedan lekte jag doktor o sluta helt pronto. Ingen bra ide. ..

Efter mindre en tre veckor smög sig en svag oro på mig och jag började noja mig över de mest besynnliga saker. Konspirationsteorierna haglade. Jag trodde det skvallrades o hatade från den ena o den andra. Tja, konflikterna i mellanöster skulle ju på nått sätt kunna vara mitt fel också för den delen. Jag var även mycket inne på att förnedringsknulla med nån. Jag gjorde det inte, men det är ju den ultimata förnedringen. Ligga med antingen nån som är jävligt ful eller nån som är jävligt elak.

Nu knaprar jag mina piller snällt och saker börjar gå tillbaka till normal. Lite deppig visst, men nojan börjar att försvinna och även duget efter att förnedringsknulla. Alkoholen är fortfarande dock tiotusen gånger bättre än tabletterna. Kära vänner. Jag spår mig en ljus framtid på parkbänken på t-centralen med en pava vin i näven och saliv rinnandes från min mun, komenterande unga pojkar som går förbi.

Nyare inlägg