åh lyllos att ha denna...

Bästa störningen verkar ju ändå va denna:

"Capgras syndrom är ett tillstånd där en person är övertygad om att en familjemedlem eller nära vän är ersatt med en exakt kopia eller en bedragare. Personen som lider av Capgras syndrom är helt övertygad om att han eller hon har rätt, men kan inte närmare förklara det".  (wikipedia)

snacka om att skapa spänning i sitt liv.

P Löves
Wikipedia.

Bedragare. Guh vilket bra ord som bov ungefär.


Histrionisk personlighetsstörning är det 2007 år månne?

Eftersom min Norske kurator hjälper mig ungefär lika mycket som femåring så har jag börjat med jakten  att diagnostisera mig själv.  Jag har ju all tid i världen. I min spaning ramlade över en riktigt go personlighetesstörning. Låt mig få presentera: (jag markerar det som är jag så ni slipper läsa allt)


Histrionisk personlighetsstörning

Det centrala i beteendet hos en person med histrionisk personlighetsstörning är det genomgripande och överdrivna mönstret av emotionalitet och uppmärksamhetssökande beteendet. Peronerna är livliga, dramatiska, entusiastosla och flirtiga. De kan vara olämpligt sexuellt provokativa, uttrycka starka känslor med en impressionistisk stil och är lättpåverkade av andra.

Personer med störningen klarar vanligtvis att fungera på en hög nivå och kan vara framgångsrika socialt och i arbetet. Men histrioniker kan ha svårt att klara av sociala eller romantiska relationer och ha svårt att klara förluster och misslyckanden bra. Personer med störningen kan söka hjälp för depressioner när romantiska relationer tar slut. De misslyckas ofta med att se sin egen situation realistiskt och dramatiserar och överdriver istället. Ansvaret för misslyckanden eller motgångar skylls ofta på andra. De kan byta jobb ofta eftersom de blir lätt uttråkade och har problem med att klara av frustrationer. Eftersom de söker omväxling och spänning så kan de utsätta sig för riskfulla situationer. Alla dessa faktorer kan leda till depressioner.


Okej, så kollar vi syntomen

  • Konstant sökande efter uppmuntran eller godkännande  Skojar du!
  • Orimligt dramatiskt beteende med uppskruvad visning av känslor Skojar du! 
  • Orimlig känslighet för kritik eller ogillande Skojar du!
  • Olämpligt förföriskt framträdande eller beteende Ja vet inte, men ja har hört att jag är flörtig.
  • Orimlig angelägenhet om kroppsligt framträdande  Jag förstår inte helt vad de menar
  • Ett behov av att vara centrum för uppmärksamhet  Japp
  • Låg tolerans för frustration eller fördröjd tillfredsställelse Japp 
  • Åsikter som lätt influeras av andra människor, men är svåra att backa upp med detaljer. Ibland
  • Benägenhet att tro att relationer är mer intima än de egentligen är. Nja

(wikepedia)


Eller den här goa förklaringen ja hitta som lixom är hela P.
Hoppas ni kan utrikiska för ja tänker inte översätta...

"A special therapeutic emphasis for individuals with HPD is attention to the fears related to the loss of an exciting lifestyle, a sense of never ending youthfulness, and evasion of the harder issues of adulthood. In a sense, individuals with HPD attempt to live life like the prototypic American movie"

(mer fakta)

Ja asså ja ve inne, men mer korrekt än aspbergers som Kuratorn va inne o nosa på en nanosekund.  De som känner mig. va tror ni? kan ja va nått på spåren?

Kuratorn+P=inte 4ever

Min taktik gick inte alls vidare bra. Jag var skitgullig, hade snofsat upp mig till tänderna ,men det slutade bara med rinnande maskara. Jag o min kurator kommer ingenstans i vår relation. Jag tror vi står inför stupet. Vi har ingen framtid tillsammans. Han tycker inte ens mina ess jag drar fram ur ärmarna är särskilt smaskiga.

Annat var det med den amerikanska kuratorn. För henne var mina besök lika smaskigt som ett avsnitt ur ”days  of our lifes”. hon spädde även gärna på med lite egen krydda. Dessutom älskade hon mig asmycket o ba ”jag är glad våra vägar möttes”, hon gav mig gossedjur o trollspö o så ville hon ringa till mig i Sverig. Guh, ja tror jag älskade henne med.

---------------------------------------------------------------

Efter att ha terrat lite olika nationaliteter på mina räddare har jag kommit fram till följande.

1.Amerikans kurator
2.Norsk kurator

3. Svensk Psykolog

Hemligheter

Det känns som jag är med i en dålig dramafilm från 94 som visas klockan 04 på svt. Men nä, det är mitt liv. O ja ni skulle tycka det var sjukt smaskigt men där går min gräns vad jag fläker ut här. Det är bara LiLove som vet o sen några dagar la familia. Min familj är fin som snus.

En punkt på denna del av dramat skulle va på sin plats.

Sug min tutte

Ända sedan jag vaknade 14.00 har det bara varit en dag full av magont och jobbiga saker att ta itu med. Jag trodde det skulle resultera i en punkt. Men det blev inte riktigt så, men det kommer att göra det.

När jag ligger i min säng brukar jag fantisera hur madrassen ska sluka mig och få mig försvinna. Det händer inte. Jag försvinner aldrig. Det kommer alltid en ny dag. Jag väntar bara på att tiden ska gå.

Asperger

Asså jag kan ju inte säga att jag känner igen mig på Aspergers syndrom.  Hahah fan va sick om man skulle fått sig en liten släng av asperger, tja eller någon annan bokstavssjukdom. O allt för jag nämnde att jag är satans självkritisk.

Gå till kutarorn du med så kan även du få din alldels egna bokstavssjukdom redan i morgon.


Kuratorn o ja

Röyksopp-what else is there fin som snus, går på repeat hos mig. Jag fick den av Bäste Mr M när jag fyllde i februari och nu kan jag inte sluta lyssna på den.  

Jag har repat mig lite sen mötet med kuratorn nu i alle fall. Jag hade tårar i ögonen innan jag ens satt mig i stolen. Han vill remissa mig till beroendeenheten & jag ba, ”men asså det är inte alkoholen som är mitt problem, jag skulle kunnat sluta i går. Jag fattar inte vad jag ska göra där”. O han ba okej, okej. Han säger att han inte vet vad han ska göra med mig. Han kan lixom inte fixa’t men eftersom jag inte är självmordsbenägen kan han heller inte remissa mig till psykolog, men han säger att jag absolut måste få hjälp av en terapheft. Nu skulle han snicksnacka med sin handledare o baka ihop en gottepåse åt mig o så skulle han fixa atarax åt mig om ja löva att inte dricka fram till jul. Jag löva, men kanske ljög. 

Fast dagens ända skratt var detta för mig: 

Han:
Hur skulle det va om du fick en praktikplats där du känner att du gör något meningsfullt. Något du trivs med att göra
.P: Men asså jag KAN inte. Absolut inte nu för jag mår skit, men även i vanliga fall så kan jag inte. Jag har sån sjuk prestationsångest. Rädd för att göra fel, o allt jag gör tar lång tid för jag vill att det ska bli så himmla bra o det tar lång tid innan jag lär mig.
Han: Har du svårt att lära in? Hur såg betygen ut?
P: asså jag hade svårare att lära in än många andra men jag hade bra betyg
Han:Vi kanske skulle göra en utredning och se om du har nån bostavssjukdom. Ja typ Aspergers syndrom
P: hahahahahhahahahahahahahaha
Han: Jag säger inte att du har det, men vi kan ju utreda det.
P: hahahahahahahah. Okej. 
(Fast sen när han fick reda på att jag tagit 120 högskolepoäng ändra han spår.) 

Dagens skratt för honom var nog det här. 

Han:
Finns det inget jobb fär du känt att du trivts o gjort ett bra jobb.
P: asså jooo, eller ganska i alla fall på dagis.
Han: Ja men du ser.
P: Men asså vad gjorde jag när ett barn fösvinnan? Jo jag gick in på toa o låste in mig för jag fick panik.
Han: hahahahahahahahahahaahah


Intensivt samtal, rödgråten och faktist med mindre hopp.

Kuratorn sa ja om den där grejen som jag frågade om så i morgon ska jag göra det. Kl 16.00. Jag är inte särskilt nervös. Det känns inte som det är mig det handlar om ens.  Förmodligen därför.


Slut

Vilken jävla pers. Vi har slutat vara bundisar nu jag o kuratorn. Jesus i kristus sicken urladdning. Han  vet inte vad han ska göra med mig.  Adjö. Nu äta. Sen skriva mer.

Yes Kuratorn nästa

I morgon ska jag till min kompis Kuratorn. Som jag väntat på Tisdag den 4e december, det har troligen han med. Jag är rätt underhållande, o då har vi inte ens blivit astjenis än. Jag hoppas på att få lite medz som man blir dåsig av, vi får se vad jag kan locka till mig med min charm. Han lär ju föredra att jag tar medz framför sprit. Jag bröt löftet att inte drick 8 gånger på 14 dagar. Asså bara två fyllor, resten lite kvällshuttar för att somna eller döva oron. 8 gånger är ingen gång, 9 gånger är en gång för mycket. Tur att jag håller mig inom gränsen. 


I kväll kommer jag somna utan att ha tagit mig en hutt, fräsigt. Som en salut för min kurator. Nu stänger jag kiosken.


Kuratorn o mörka hemligheter

Jag längtar svinmycket till min norska kurator, vi har så mycket att ta itu med. Jag ska specifikt rådfråga han om en greja som är stoooor o jobbig. Om han säger ja kommer jag göra det. Säger han nej ska jag försöka att lägga det bakom mig.. Han kommer säkert säga ja bara för att få höra vad för smaskigt som skapats ur detta ja nästa möte. Säger han ja vet inte blir ja fan trött. Jag har ingen egen vilja.

Det tar jag en hutt för. skål.

Oppe med ottan, o gladare än på månader.

Vad är det med mig? Jag börjar varje dag med att vakna till en så jävla otrevlig ringsignal o undrar varför jag blir så provicerad av att vakna. Nu har jag gett mig en förtidig julklapp och bytt till alarmsignalen Beach. Det är en sån signal man ska ha när man lullar omkring som jag gör. Kan detta vara anledningen till att jag vaknade upp med hör och häpna, livsglädje månne. I dag ligger världen för mina fötter och jag är allmänt positivt inställd till att mitt hjärta dunkar. Nu ska jag börja måla och skapa popkonst. Jag ska be LiLove ta ner min gitarr så jag kan skapa musik. Jag ska börja plugga Japanska. Jag har stora planer på gång.

Gode gud låt det hålla i alle fall en dag.


Dagens kuratorord

Min kurator säger att det är ett friskhetstecken att jag utbytt trycket mot bröstet mot ilskan som får mig att vilja puckla på någon.

Riddaren på den vita hästen

Jag gillar min kurator. Han är i 40års ålder och drar sköna anekdoter från sitt liv. Det känns lite förbjudet att få höra. Jag tror det är ett tecken på att vi bondar, eller så vill han kanske lägga sig på min nivå för att jag ska öppna upp mig. Det behövdes icke kan jag säga. Jag körde på, inga konstigheter där inte. Han körde en "vi dubblar dosen, och funkar inte det så provar vi nått med mer sting i". Så sa han exakt. Jag är inte den som är den, jag hoppas jag blir nott zombieaktigt. Han ville remissa mig till psykolog också men i småstäder är det bara typ schizon, o självmordbenägna som får gå dit.


Kurren: Ja, hur är det med den biten? Har du tänkt i de banorna?

P: Asså jag skulle aldrig ta självmord, jag vill ju liksom inte döda mig, men jag skulle bli glad av att inte vakna mer. Jag vill ju inte existera.

Kurren: Eh…jag ska försöka fixa remiss.


Jag grät inte så asamycket, typ bara lite. Han sa att jag var en skarp tjej. Jag blev glad eftersom jag är folks reflektioner av mig. Tur att han inte sa att jag var körd för då skulle jag nog gjort en Kurtan. Fan va sorgligt om kuratorn tycker man är körd, då är man fan körd. Nu är det 1,5 vecka tills jag ska träffa han nästa gång, det är ruljans på't i småstaden. Jag börja nästan gråta när jag skulle därifrån. Ville slänga mig runt hans ben o aldrig släppa taget, fan liiivrädd att han ska släppa mig mig vind för våg. Jag har hans mailadress, kanske skulle skicka in mina blogginlägg till han? Ja, eller kanske inte.

Amok får en ny innebörd!

Nu har jag ballat, nu har det slagit slint. Jag går bärgsänkargång, drar fram som en jävla ångvält, välter allt i min väg. Ingen går säker.


Jag skulle vilja påstå att det hela hade sin utgångspunkt i Torsdags efter att jag vart hos Dr Osymatisk på fredagen. All of a sudden byttes trycket i bröstet ut mot en Ilska av inte denna värld. Jag blev skogstokig på typ allt. Vi talar om allt från en ful människa på tv, till någons arma existens. Inte den här ilskan som folk blir skrämd av direkt utan en sån bitter ilska, som man blir alldeles röd i ansiktet av o får ett snabbt dunkande hjärta av. En sån ilska där man blir så frustrerad att man skrattar samtidigt som man förbannar. Ilska som gör att man väser fram ord och som gör att man vill gå ut o puckla på första bästa krake. Denna ilska är ganska nytt fenomen för mig. I alla fall nygammal eftersom Fluoxetin håller en i schakt. Fint som snus var att Darla satt bredvid och väste i stämmor.


Som wasser på min kvarn ringde Ragga upp mitt rövhål till ex för att få tillbaka ett par videoband med våra spelningar på. Rövhålet till ex som aldrig förlagt något i hela sitt liv och har varenda könshår tillrättalagt kunde passande nog inte hitta dem (han vill ju så klart inte att vi ska ha dem för vi ska göra återinspelning av dem i studio). Samtalet återkallade såklart goa minnen av rövhålet. Det resulterade i en flaska cinzano som jag snattade i sann 14is anda från min far och drack upp snabbare än en sjörövare. Raggan som satt på en stol mitt emot mig hade ett snett leende på sina läppar när jag skrattade o väste om vart annat.

När jag ändå var i farten skickade jag skitarga sms till Homeboy som han inte nappade på, vilket gjorde mig ännu mer förbannad. I söndags satt jag framför tvn o fnös som en galen tjur. Fick också tillbaka svar från Snattarn som jag nu sitter o smider en sista punchline på som ett sista svar. Tydligen anses jag även vart dryg mot en pillesnopp på puben. Han han blev illa tillmods av att jag typ skoja om att han frågat chans på mig när han var 10. 10!!!!! Jesus. Orka. MÄN!


kurre nästa

I morgon ska jag till kurator. Han är Norsk o låter som värsta lugna snubben. Kl 10 ska jag dit. Jag funtar på att fråga han om jag är körd, bara köra på stora trumman o berätta allt. I Torsdags var jag hos vanliga doktorn. Han var Dansk. Det var svårt att höra vad han sa, men han var duktig på att va nonchalant i alla fall.

Darla: Asså det är verkligen akut att hon får hjälp.
Dr: Ja men det är ju inte vårt fel att hon väntat med att söka hjälp. (det var det ingen som sa ju)
P: Eh nee…
Dr: som jag brukar säga om någon kommer med en bruten fot efter två veckor o säger det är akut. Ja då säger jag att det är ju inte vårt fel att du väntat.
P: nej, men det är ju lättare att söka hjälp för en fot än för sitt psyke. Dessutom kan det variera i hur man mår.

o så var han typ så här "livet är inte alltid roligt" Typ tack för informationen. Allt jag begär är att jag ska tycka att det är intressant att leva at all. Tack cp. Jag var helt lipig när jag gick därifrån. Tur var att Darla var tokirriterad med mig. Är det inte fint hur nordens alla länder unite för att gör P frisk igen!

just ja han var la rätt go...

Kom på mig med att sörja ett gammal ligg, som jag inte ägnat en tanke åt sedan det hände.

Kom på mig med att sitta med hjärtklappning o svetttas nyss.

ja jag tycker svinsynd om mig själv!

utan kontakt med omvärlden.

Jag kan inte prata i telefon. Första veckan var inte ens mobilen på. Jag  ville inte veta om Debban Snubben svarat/försökt få tag på mig. Skulle han ha ringt skulle jag inte kunnat säga nej. Hade han inte ringt skulle det kännats piss. Nu är han på turne och telefonen är på men jag kan inte prata med någon. Tanken på att umgänga med nån är ett skämt.

Jag vet inte om jag bara är nojig eller om det är såsom jag känner mig. Jag ärså jävla fel. Jag känner mig missförståd, missanpassad, ounsam, egoistisk och allmänt dum. Dessutom känns det som att ingen förstår. Som att jag är mitt i alltihoppa ensam.  Därför pratar jag inte med nån. Jag mår bara dåligt av att lägga på telefon o känna mig fel, ego,missförståd. Därför träffar jag inte nån.Jag blir bara rädd att jag förstör vänskaper om jag pratar. Jag vet inte ens vad jag skulle prata om.

Det är igentligen bara Darla (hon som sa att hon haft analsex sen det blev lagligt 1994)(ja nu får hon ett nytt nickname) jag pratar med. Hon är uppe mitt i det också och vi liksom delar en tragisk vardag tillsammans. Talar i timmar med varandra. pushar varandra, peppar varandra, driver med varandra men framför allt ältar fram o tillbaka. Jag känner mig inte som en dålig vän o jag känner mig inte som en börda eftersom vi behöver det lika mycket båda två.

Jag tror det är tur att hon är så nära. Att hon går igenom samma sak. Att vi har varandra.

P och dagarna som Zombie

Nu har jag varit i hometown i snart två veckor. Igenting särskilt har ingentligen hänt, ändå skulle jag kunna skriva flera sidor om den här tiden.


* Om mina monotona dagar där jag vaknar, äter frulle, somnar om, kollar på film, åker till min bror och hans barn, gör musik, sover.

* Om vissa dagar då jag inte fattar vad jag gör här o att jag visst skulle klara av att plugga, att jag bara överdrivit.
* Om andra dagar då jag inte förstår hur jag ska ta mig ur skiten, hur någonting nånsin kommer vara kul igen.

* Om hur jag önska jag kunde få någon diagnos typ "Ja, a du P, när man läser av dina värden, gör en huvudscaning och hör dig prata är du ett typfall av depression/manodepressiv/border (ja va fan som hällst)" Så jag bara slapp att fundera hela tiden om jag bara hittar på/är slö/överdriver/inte förtjänar vara hemma. Så att folk skulle förstå att det inte bara är en höstsvacka jag kan rycka upp mig ifrån. Hometown S säger att ingen frisk människa ens skulle tänka så.


Jag läste klart Prozac, vår generations tröst igår igen. Ibland tänker jag; oj det låter som jag. Ibland tänker jag; oj, så där knäpp är inte jag. Ibland tänker jag; oj, tänk om jag aldrig kommer ur det här. Men mest känner jag en sjuk gemenskap. Jag vill somna med boken i min arm tillsammans med Glaskupan av Sylvia Plath.


Jag somnar aldrig så. Jag somnar oftast med p3 på i bakgrunden o lampan tänd, för jag är rädd.


De/Vision - Like The Sun dagens vaggvisa som går på repeat.


viktig sak

Det har vart en sjukt viktig dag i mitt liv i dag. Förmodligen topp fem viktigaste. Saker jag har bärt på så sjukt länge, har jag ventilerat med min bror och hans fru i dag. Många av sakerna som jag oroat mig för under alla dessa år, har visat sig vart helt i onödan. Några andra stuff som jag måste reda ut, men främst bara helt enkelt börja ta hand om mig själv.  Det lutar åt att jag kommer flytta mig hemåt typ nu. Inte kanske just hit, hit. Men till den större staden bredvid. Det är så sjukt mycker saker jag har hållt inne under alla dess år som jag måste ta itu med.


Det grova. Är det att jag kommer åka ifån mina vänner som känns jobbigt? Nope, de kommer jag ha kvar. Kommer jag sakna mitt utelive. Nope. Det jobbiga ligger i att inte kunna den kontrollerande, panipullativa  träffa Debban Snubben som inte ens gilalr mig  på obestämd tid. Sexigt.

hem ljuva hem

Jag längtar så sjukt mycket hem nu.

Lätt att jag ska äta en hometownpizza så fort jag kommer hem, sen ska jag snacka allvar med min far. Verkligen, verkligen. Resterande dagar ska jag bara strosa runt o njuta av småstadslivet och internetuppkoppling genom telefon. Ingen stress, ingen press, ingen trängsel, inga otrevliga expediter, inga köer....mmmm

Jag vågar inte ha på telefonen. Jag vill inte veta om han har svarat eller inte. Jag vill inte. Någon som vet hur länge ett sms väntar på att bli rapporterat? asså typ ligger kvar i telen?

Jag tror jag kommer sova okej i natt. Är det inte sjukt att ett samtal till en far kan göra så stor skillnad?

Tidigare inlägg